RHODESIA
Rhodesia; brittiskt kolonialområde i södra Central-Afrika,
hvilket 1895 fick detta namn efter Cecil Rhodes (se d. o.).
Det begränsas i s. af Transvaal och protektoratet Betsjuanaland
(gränsen utgöres delvis af Limpopo och dess biflod
Shashi) och Tyska Sydväst-Afrika, i v. af det portugisiska
Angola (gräns delvis Sambesi) och Belgiska Kongo (gräns
delvis Luapula), i n. af Tanganjika och Tyska Öst-Afrika
samt i ö. af protektoratet Njassaland och Portugisiska
Öst-Afrika.
Arealen är 1,138,500 kvkm., nästan lika stor som
Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Belgien tillsammans.
Sambesi delar landet i två förvaltningsområden:
Syd-R (Southern R.) och Nord-R. (Northern R.).
Hela området är öfverlämnadt att förvaltas
af Brittiska sydafrikanska kompaniet (se British South Africa
company), enligt en oktroj 1889, senare flera gånger
ändrad. Syd-R. (384,809 kvkm.) är den viktigaste
delen. Det består mest af svagt kuperade slätter
och är i sin mellersta del skogbevuxet. Beläget
mellan 16° och 22° s. br. och således inom tropikerna,
har det till följd af den stora höjden öfver
hafvet (900-1,700 m.) ett klimat, som passar väl för
europeiska kolonister, äfvensom för odling af europeiska
frukter, spannmål, tobak m. m.
Nätterna äro alltid svala, och vintermånaderna
(juni- aug.) ha tillräcklig frost (på marken ibland
-5°) att låta vegetationen hvila. Om sommaren går
temperaturen i skuggan sällan öfver 38° (utom
i Sambesidalen och andra sänkor). Nederbörden varierar
i östra delen mellan 600 och 1,100 mm., i västra
mellan 500 och 700 mm. och är endast i sydvästra
hörnet mindre än 450 mm. Syd-R., som omfattar Matabeleland
och Mashonaland, är rikt på metaller, särskildt
guld.
Flera bolag ha bildats för att utveckla landets materiella
tillgångar och tillgodogöra sig guldfyndigheterna.
Hela guldproduktionen 1890-1913 var nära 200,000 kg.
(värde 25,3 mill. pd st.). 1913 var utbytet af guld 2,9
mill. pd st., af silfver 4,428 kg., af krommalm 64,400 ton
samt något bly, stenkol och diamanter (9,558 karat).
- Införseln hade s. å. ett värde af 3 mill.
pd och utförseln (hufvudsakligen guld, krommalm och tobak)
3,5 mill. pd.
De viktigaste järnvägarna äro Rhodesia- och
Mashonaland-banorna. Den förra är en fortsättning
af järnvägen från Kap till Vryburg och blef
färdig till Bulawayo 1897 och till Salisbury 1902. Därifrån
går Mashonaland-järnvägen till Beira vid Indiska
hafvet. Från Bulawayo har en bana dragits i nordvästlig
riktning, som öfvergår Sambesi vid staden Livingstone
strax nedanför Victoriafallen och därifrån
genom Norra R. till Katanga i Belgiska Kongo.
Folkmängden uppgick 1911 till 769,471
pers., hvaraf 23,582 européer, 2,249 asiater och 743,640
infödingar (bantunegrer). Styrelsen utöfvas, som
nämndt, af Sydafrikanska kompaniet, genom en administratör
jämte ett verkställande råd af minst 3 pers.,
utsedda för 3 år af kompaniet med statssekreterarens
godkännande. Ett lagstiftande råd finnes därjämte,
bestående af administratorn som ordförande, sex
af kompaniet utsedda och tolf folkvalda (för 3 år)
ombud.
En af staten utsedd resident commissioner har säte både
i verkställande och lagstiftande rådet, dock utan
rösträtt. Syd-R:s statsinkomster beräknades
för 1913-14 till 811,000 pd, dess utgifter till 810,867
pd. Hufvudstad är Salisbury med 3,479 hvita inv. (1911).
Nord-R. (753,691 kvkm.) var före 1911 deladt i två
provinser: Nordöstra och Nordvästra R., men förenades
då till en. Landet består till större delen
af högslätter, täckta af glesa skogar.
Stora områden passa för kultur, och landet eger
rika metalltillgångar. Men dessa utvecklingsmöjligheter
äro ännu föga utnyttjade. Kautschuk, bomull
och tobak äro de viktigaste produkterna. Särskildt
är tillgången på kautschukskogar stor; äfven
andra värdefulla trädslag finnas. Hvete och europeiska
frukter odlas. - Den viktigaste järnvägen är
fortsättningen af den ofvan nämnda banan från
Livingstone till Katanga i Belgiska Kongo, som blef färdig
1912. Segelbara floder äro Sambesi, Kafue och Chambesi
(till Bangveolosjön) m. fl. Importen hade 1913 ett värde
af 263,485 pd st. och exporten 232,000 pd.
Folkmängden anslås till omkr. 1 mill. (bantunegrer).
Européerna voro 1911 endast 1,434. - Enligt bestämmelser
af 1911 skall landet styras af en administratör, utsedd
af Sydafrikanska kompaniet under kontroll af en af engelska
regeringen tillsatt resident commissioner. Någon representation
finnes ej. Provinsens inkomster voro 1912 122,618 pd st. och
dess utgifter 188,806 pd st. Hufvudstad är Livingstone
vid Sambesi.
J-F. N.
Historia. De länder, som bilda det nuv.
R., ha åtminstone från 1000-talet bebotts af bantunegrer,
och från 1400-talet till senare hälften af 1700-talet
lydde en stor del af dessa trakter under det kafferrike, som
efter monarkens titel plägade kallas Monomotapa (se d.
o.). Om guldgrufdriften och de kulturförbindelser med
främmande länder, som däraf framkallats, bära
de mycket omdebatterade fornlämningarna i Zimbabwe (Simbabye)
vittnesbörd (se Fornlämningar, sp. 871 jämte
fig. 10-12, och Zimbabwe).
Under 1800-talets första årtionden hade sammanhållningen
mellan de olika stammarna nästan upphört, då
en eröfrarinvasion af suluer framkallade en ny och till
en tid rätt imponerande statsbildning i R. Höfdingen
Mosilikatse (Umsilikatse) hade råkat i osämja med
"suluernas Napoleon", den mäktige Tschaka i
Natal, och drog med en stor del af dennes rätt högt
utbildade armé norrut, slog sig omkr. 1817 ned i nuv.
Transvaal, men fördrefs därifrån af åren
1836-37 invandrande boer och slog sig då ned norr om
floden Limpopo i det land, som efter hans stam fick namnet
Matabeleland (jfr d. o. och Matabele). Han underkufvade äfven
befolkningen i Mashona-land (se d. o. och ofvan, sp. 114)
och härskade till sin död (1868) Öfver det
af honom grundade stora matabeleriket. Mosilikatses son och
arfvinge Kuruman hade försvunnit före faderns död,
och en pretendent, som uppgaf sig vara den försvunne,
besegrades af den till tronen närmast efter honom arfsberättigade,
Lobengula, som 1870 vann allmänt erkännande och
slog upp sitt residens i Bulawayo. Hans rike nådde i
n. upp till Sambesi, och därofvanför vidtog barotsestammens
rike (se Marutse-Mambunda).
Ryktena om Matabelelands rikedom på guld och andra mineralier
lockade till Lobengulas residens många äfventyrare
och vinningslystna pionjärer, och president Krüger
i Transvaal sökte 1882 förgäfves få till
stånd ett fördrag, som skulle öppna landet
n. om Limpopo för boerkolonisation och utestänga
engelsmännen.
Sedan Betsiuanaland 1884-85 definitivt kommit under brittiskt
välde, nalkades den från Kapkolonien utgående,
af Cecil Rhodes (se d. o.) ledda pionjärverksamheten
norrut snart Lobengulas rike. Ett till Bulawayo affärdadt
brittiskt sändebud, J. S. Moffat (en son till den berömde
missionären Robert Moffat), afslöt 11 febr. 1888
med Lobengula ett fördrag, hvari denne utfäste sig
att ej inlåta sig i korrespondens eller fördragsaftal
med någon främmande makt utan brittiske öfverkommissariens
öfver Syd-Afrika vetskap och samtycke.
På detta politiska fördrag följde snart ett
ekonomiskt, ingånget 30 okt. s. å. med Lobengula
af Rhodes' affärsvänner C. D. Rudd, Rochfort Maguire
och F. R. Thomson, hvilka mot 1,000 Martini-Henry-gevär,
100,000 gevärspatroner, en ångslup (sedan utbytt
mot 500 pd st. kontant) och en månatlig prestation af
100 pd st. erhöllo ensamrätt att söka och bearbeta
mineralfyndigheter inom Lobengulas rike och rätt att
därifrån, med bistånd vid behof af honom,
utdrifva "alla personer, som där söka jord,
metaller, mineralier eller grufrättigheter". Till
undertecknandet af detta till sina följder så betydelsefulla
fördrag uppges Lobengula ha öfvertalats af läkaren
L. S. Jameson, som genom att sköta honom under en sjukdom
vunnit hans förtroende.
Det var med stöd af denna koncession Rhodes 1889 bildade
British South Africa Company (se d. o.), hvilket 29 okt. 1889
erhöll sitt fribref (charter) af brittiska regeringen
och i Syd-Afrika sedan vanligen gick under namnet Chartered
Company. Dess finansiella ledning låg hos Rhodes och
dennes vänner Alfred Beit och C. D. Rudd. Kompaniet erhöll
genom fribrefvet nära nog suveränitetsbefogenheter
öfver ett väldigt, i norr t. o. m. ej alls afgränsadt
område, men å andra sidan förbehöll
sig brittiska regeringen rätt att återkalla fribrefvet,
närhelst kompaniet ej uppfyllde sina förpliktelser
eller befanns ej behörigen fullfölja de syften fribrefvet
angaf (uppmuntran af immigration och kolonisation, främjande
af handel och rationell grufdrift, utsträckning af järnvägs-
och telegrafnäten norrut i riktning mot Sambesi samt
tryggande af de färgade inföddes bebröfvade
rättigheter). Kompaniområdets afgränsning
norrut skedde genom konventioner mellan brittiska regeringen
och Tyskland (1890), Portugal (1891) samt Kongostaten (1894).
- Den första pionjärexpeditionen ditsändes
sommaren 1890 under ledning af öfverste Pennefather och
den af gammalt genom sina vidsträckta jaktfärder
med landet och folket förtrogne upptäcktsresanden
F. E. Selous. Kompaniområdets förste administratör
blef öfverste A. R. Colquhoun, som dock redan 1891 efterträddes
af Rhodes' förtrogne vän, doktor L. S. Jameson (se
d. o.), hvilken blef kolonisationsföretagets egentlige
organisatör och som sådan visade mycken duglighet.
Jameson lyckades s. å. med hot och öfvertalning
afvärja boeröfversten Ferreiras af presidenten Krüger
till en början understödda, men sedan under tryck
från brittiske öfverkommissarien Loch återkallade
expedition öfver Limpopo ("the Banyailand trek").
På Rhodes' initiativ hade brittiska regeringen öppnat
förhandlingar med den portugisiska om framdragande af
en järnvägslinje från hamnen Beira på
portugisiskt område till Salisbury i Mashonaland; fördrag
därom afslöts 1891, och järnvägen, som
gaf kompaniets område en gen utfartsväg till Indiska
oceanen, blef färdigbyggd 1899.
Kolonisationsarbetet hade påbörjats
i Mashonaland, hvars befolkning länge förtryckts
af matabelestammen och därför mottog nybyggarna
med lifliga förhoppningar. Lobengula harmades emellertid
öfver krafven på, att han skulle afhålla
sina unga krigare från de sedvanliga plundringstågen
till Mashonaland. Dessa utsträcktes ända till nybyggarstaden
Victoria, och hösten 1893 hade Lobengulas tvister med
kompaniet mognat till väpnad konflikt, första Matabelekriget.
Jameson tågade raskt mot Lobengulas residens Bulawayo,
matabelekrigarna blefvo slagna i två drabbningar (vid
Shangani och Imbambesi), och 3 nov. intågade kompaniets
trupper i Bulawayo. Lobengula hade flytt uppåt Sambesi
och afled i jan. 1894, osäkert om af feber eller af ett
under striderna erhållet sår. Matabelehöfdingarna
skyndade nu att underkasta sig segraren, och det oberoende
matabeleriket var till ända.
Staden Bulawayo grundlades på den plats, där Mosilikatse
och Lobengula residerat. - Samtidigt gick kolonisationen äfven
n. om Sambesi framåt med raska steg. Den mäktige
och under protestantiska missionärers påverkan
för civilization och humant styrelsesätt vunne barotsehöfdingen
Lewanika hade 27 juni 1890 ingått fördrag med kompaniet
och därvid erkänt dess öfverhöghet samt
medgifvit det åtskilliga grufkoncessioner mot löfte
om, att kompaniet ej skulle inblanda sig i hans inre styrelse.
Grufdrift påbörjades därefter med framgång,
och en kompaniets administratör tog sitt säte I
Kalomo. - Hela kompaniets område erhöll (3 maj
1895) efter Rhodes namnet R. (sedan styrelsen förkastat
de förut föreslagna namnen "Rhodesland"
och "Cecilia"). - I samband med utsträckningen
af järnvägslinjen från Kapkolonien norrut
förvandlades södra Betsjuanaland till en brittisk
kronkoloni, och kompaniet lyckades samtidigt (1895) få
åt sig öfverlåten förvaltningen af norra
Betsjuanaland (Bechuanaland protectorate). Det var förberedelserna
till denna öfverenskommelses ikraftträdande och
samlandet i samband därmed af en stor del af kompaniets
polisstyrka ett stycke n. om Mafeking, som Jameson begagnade
sig af för sitt beryktade infall i Transvaal (dec. 1895).
Denna ödesdigra episod vållade Jamesons afgång
från administratorsposten i R. (jan. 1896) samt Rhodes'
och Beits ur kompaniets styrelse, hvarjämte förvaltningsöfverlåtelsen
i Betsjuanaland omedelbart upphäfdes.
Kreaturspest härjade s. å. i hela R., och öfvergrepp
mot infödingarna (konfiskering af deras kreatur efter
första Matabelekriget, tvångsarbete på farmer
och i grufvor mot af kompaniet godtyckligt bestämd aflöning
m. m.) vållade ett farligt uppror först i Matabeleland
(andra Matabelekriget) och snart äfven i Mashonaland.
Rhodes' modiga personliga ingripande vid ett möte med
matabelehöfdingarna (sept. s. å.; se Rhodes, sp.
113) afvärjde faran för allmän massaker på
de fåtaliga nybyggarna; i Mashonaland undertrycktes
upproret först påföljande höst. I förvaltningen
vidtogos nu (genom order in council af 20 okt. 1898) rätt
vidtgående ändringar, afsedda att i infödingarnas
intresse stärka brittiska regeringens kontroll, genom
en resident commissioner, öfver kompaniets förvaltningstjänstemän
och därjämte äfven att bereda nybyggarbefolkningen
något inflytande på landets styrelse (i ett lagstiftande
råd, som till en början erhöll 5 af kompaniet
utsedda och 4 folkvalda ledamöter). Under boerkriget
(1899-1902) förskonades R. från invasion och kunde
t. o. m. lämna brittiska hären en kontingent på
15,000 man; några nämnvärda försök
till infödingsuppror förekommo icke. Efter boerkrigets
slut och Rhodes' död (1902) uppstod bland kolonisterna
en snabbt växande rörelse för landets förvandling
till en själfständig koloni, men det befanns vid
närmare undersökning ännu vara ekonomiskt för
svagt att stå på egna fötter, och man fann
sig därför i ett fortsättande af kompaniförvaltningen,
allrahelst som kompaniet började tillämpa en mot
nybyggare mera tillmötesgående jordpolitik och
mer än förr lade sig vinn om åtgärder
för jordbrukets höjande.
Vid förhandlingarna om federativ förening af de
sydafrikanska kolonierna var äfven R. representeradt
för sina specialintressens bevakande, och i föreningsakten
(af 31 maj 1910) stadgades, att brittiska regeringen skulle
kunna efter adresser från sydafrikanska unionsparlamentets
båda hus, på de villkor adresserna föresloge,
i unionen upptaga de af kompaniet administrerade områdena.
Frågan om en dylik anslutning har emellertid lämnats
att mogna, och under tiden har R:s ekonomiska utveckling gjort
raska framsteg i samband med järnvägsnätets
utsträckning och införande af nya förvärfsgrenar,
bl. a. bomullsodling.
1911 sammanslogos förvaltningsområdena Barotse-land
1. North-Western R. och North-Eastern R. till provinsen Northern
R., och i lagstiftande rådet ha de folkvalde ledamöternas
antal ökats, så att de utgöra majoriteten
(se ofvan, sp. 114). Kompaniets styrelsepresident blef 1913
sir L. S. Jameson, som då, gent emot krafven på
anslutning till Sydafrikanska unionen och projektet om dess
förvandling till kronkoloni, såsom kompaniets program
angaf landets småningom fortgående utveckling
till af unionen oberoende själfstyrande koloni. Valen
1914 till lagstiftande rådet gåfvo fullständig
seger åt kompaniets kandidater, och 8 okt. s. å.
förnyades kompaniets charter på 10 år, hvarvid
ett supplerande charter ställdes i utsikt, om lagstiftande
rådet under loppet af dessa tio år begärde
införande af ansvarig själfstyrelse och brittiska
regeringen, efter pröfning af landets styrka i ekonomiskt
och annat afseende, fann skäl därtill föreligga,
i hvilket fall kompaniet på förhand försäkrat,
att från dess sida inga hinder skulle möta. Därmed
gafs en provisorisk lösning på R:s under de senare
åren lifligt där och inom Sydafrikanska unionen
omdebatterade författningsfråga.
Litt.: K. Mauch, "Reisen im inneren von Süd-Afrika,
1865-72" (1874), F. C. Selous, "A hunter's wanderings
in Africa" (1881), "Travel and adventure in South-East
Africa" (1893) och "Sunshine and storm in R."
(1896), D. Carnegie, "Among the Matabele"
(1894), J. C. Chadwick, "Three years with Lobengula"
(s. å.), A. R. Colquhoun, "Matabeleland"
(s. å.), Knight-Bruce, "Memories of Mashonaland"
(1895), lord R. Churchill, "Men, mines and minerals
in South Africa" (s. å.), A. G. Leonard, "How we made R."
(1896), A. Wilmot, "Monomotapa" (s. å.), R. S. S. Baden-Powell, "The Matabele
campaign 1896" (1897), S. J. du Toit, "R., past and present"
(1897), J. Bryce, "Impressions of South Africa"
(s. å.), Mermeix, "Le Transvaal et la Chartered"
(s. å.), A. Bertrand, "Au pays des Barotsi"
(1898), H. C. Thomson, "R. and its government"
(s. å.), H. Hensman, "History of R." (1900),
R. N. Hall och W. G. Neal, "The ancient
ruins of R." (1902), D. R. Mac Iver, "Mediaeval R."
(1906), P. F. Hone, "Southern R." (1909),
J. P. Johnson, "The mineral industry
of R." (1911), C. Gouldsbury och H. Sheane,
"The great plateau of Northern R." (s. å.),
H. Rolin, "Les lois et l'administration
de la Rhodésie" (1913),
och A. Darter, "The pioneers of Mashona-land"
(1914).
V.S-g.
RHODESIA
