Slutet - Mörket sänker sig
Sveriges politiker jublar
De svarta nationalisterna, särskilt Robert Mugabe i ZIPA,
avfärdade Kissingers förslag helt och gick sina
egna vägar. Regeringen i Salisbury satte sig nu ned tillsammans
med moderata svarta ledare, ofta fostrade i kristna missionsskolor,
för att få fram en överenskommelse. En interimsregering
bildades under 1978 och i januari 1979 hölls en folkomröstning
om en ny konstitution där 85 % röstade Ja.
Det ledde till ett val i april 1979, som vanns av biskop Abel
Muzorewas parti UANC. Valet övervakades av internationella
valobservatörer, som var överens om att det gått
rätt till. Den 1 juni 1979 tog Muzorewa över posten
som premiärminister från Ian Smith. Nu hade landet
fått svart majoritetsstyre och man förväntade
sig att sanktionerna skulle upphöra, men det blev inte
så. Britterna var inte nöjda med utvecklingen och
ville nu samtala med Muzorewa för att kunna ta nästa
steg. Britterna ville att de kommunistiska terroristerna,
som mördade oskyldiga vita nästan varje dag, skulle
få vara med i överenskommelsen. Muzorewa informerade
sitt parlament om att han skulle till Lancaster House i London
i september för överläggningar. Där skulle
även Robert Mugabe, Joshua Nkomo och Ndabaningi Sithole
medverka.
Britterna och amerikanerna fick som de ville. En överenskommelse
skrevs. Nu skulle Rhodesia omvandlas från en civiliserad
vit stat till Zimbabwe, en svart enpartidiktatur. Nu skulle
omvärldens vita skattebetalare tvingas pumpa in gigantiska
belopp för att hålla den svarta regimen under armarna.
Bara övergången uppges ha kostar ca 5 miljarder
dollar, men det finns olika uppgifter om kostnaderna.
Nya val ägde rum i februari 1980. Ian Smith hade varnat
och sagt att om terroristerna accepteras i dessa politiska
sammanhang måsta man räkna med våld och terror.
Deras valkampanj var enkel och effektiv. De sade helt enkelt
till de svarta väljarna att ”rösta på
oss annars dödar vi er”. Sådana hot fungerar
i Afrika. De vita i Rhodesia fruktade och förstod ungefär
hur det skulle gå. Britter och amerikaner såg
fram emot resultat. Deras noggranna studier av den politiska
utvecklingen i området gjorde att de visste hur det
skulle sluta – och de föredrog det framför
fortsatt civiliserat vitt styre. Helt otroligt! Terroristledaren
Robert Mugabe hade med hot och våld nu blivit premiärminister
i Zimbabwe.
1985 var det dags för val igen. Precis som i det tidigare
valet var våld och terror en del av valrörelsen.
Robert Mugabe började rikta kampanjer mot den vita befolkningen
och beskylla dem för att han orsakat landets problem.
Allt fler vita tvingades lämnade det land de skapat,
älskat och växt upp i. Civilisationen föll
i takt med att de vita miste sin makt och blev färre
och i takt med att de svarta fick makt och blev fler.
En annan följd av att de vita jagades bort från
sin farmer och tvingades lämna allt, var att även
djuren, hästar, husdjur som hundar och katter, boskap
osv inte längre hade någon som skötte om dem.
Deras lidande har många glömt att berätta
om.
Sverige fick sin önskedröm uppfylld. Sverige var
ett av de länder. som mest av alla motarbetade det vita
Rhodesia och gav stort ekonomiskt stöd till de marxistiska
terroristerna. Rimligen borde många svenskar nu känna
stolthet och glädje över att de varit delaktiga
i utvecklingen av södra Afrika. Kanske samma stolthet
som många svenskar känner över att nu få
ge bort sitt eget land.
Salisbury 1898.
Salisbury 1929.
Salisbury 1930.
Salisbury 1965.
Hus i Rhodesia från 1960-talet då ingen brottslighet
fanns i landet.
Rhodesiskt hem med hög standard.
I takt med att det svarta inflytandet ökade försågs
husen med galler och tomterna inhägnades ofta med tre
meter höga stängsel. Risken för att bli mördad
hade ökat dramatiskt och husen övergavs efterhand.
Trots omvärldens stora ekonomiska stöd fungerar
knappt något. Här måste man stå i kö
nästan ett dygn för att kunna tanka bilen.
Sopbergen växer. Infrastrukturen som överlämnades
i perfekt skick av de vita fungerar inte längre. Allt
återgår till afrikansk ordning.
<<< | >>>
| 
